Är transparens fusk? Hur lär sig eleverna att samarbeta professionellt och akademiskt utan att plagiera? Det finns inget givet svar och min praktik skulle kunna vara mer evidensbaserad. Jag är bland annat inspirerad av Dylan Wiliam Att följa lärande, 2013. Han diskuterar bland annat kollaborativt lärande, gruppmål och individuell ansvarsskyldighet, en dagsaktuell diskussion att återkomma till.
När kollegiet på min skola diskuterar just transparens visar det sig att historieläraren kommit överens med eleverna att låta arbeten växa fram utan lösenord eftersom de har vitt skilda innehåll. När jag studerade för ett par år sedan vid Linnéuniversitet var alla inlämningsmappar öppna förutom slutuppgiften. Vi hanterade öppenheten som inspiration istället för en genväg till inlämning. Jag tror att detta är ett område nästa generation behöver kunna hantera. Mimers brunn ger dig inte svaret utan möjligtvis inspirationen.
När det gäller mina elever så kan de arbeta både individuellt och tillsammans i lösenordskyddade avsnitt i anteckningsboken OneNote. I momentet ”Debatt” samarbetar de i mindre grupper om tre eller fyra och skapar lätt själva nya avsnitt i klassens gemensamma anteckningsbok. Att namnge flikar för navigering är definitivt ”A 21st Century Skill”. De nyskapade avsnitten är öppna för hela klassen, men eftersom varje grupp arbetar med olika ämnen fungerar de mer som inspiration än som ett facit.
Kommande lektioner kommer eleverna att förbereda sina öppningsanföranden, agendor och argument. Efterhand för de anteckningar, bearbetar och strukturerar dem. Det är spännande att följa processen och lektionerna och de närmsta veckorna kommer jag att inleda med en kort genomgång följt av en övning för att sedan gå runt och ta del av gruppernas arbete.
Att lämna grupperna lärarlösa för att ses vid redovisningen är inte min melodi. Istället ser jag 1:1 som ett hjälpmedel. Syftet med upplägget är att vara delaktig i processen och att vid behov handleda samtidigt som vi lär oss de digitala verktygen. Då och då skriver eleverna också lärlogg på sitt lösenordsskyddade avsnitt, återigen med inspiration från Wiliam (2013:171).
Retorikkursen innebär en hel del metakommentarer eftersom kunskapskraven lyder ”värderar med nyanserade omdömen sin egen prestation och ger förslag på hur den kan förbättras samt ger respons på andras muntliga framställning.”
Under min rundvandring bland grupperna ser jag fram mot en aura av begrepp som ethos, logos, pathos, anafor, falska dilemman och auktoritetsargument parallellt med källkritiskt arbete, och jag ställer mig frågan hur gick det här till innan 1:1?
Mvh
Elisabeth Nagy
Gymnasielärare i svenska och engelska
Franska skolan, Stockholm
